Kulturen på arbetsplatsen är avgörande

Möt vår delegat Emil Broberg som är 3:e vice ordförande i Sveriges kommuner och landstings styrelse (SKL). I juni 2016 blev han utsedd till sin första statliga utredning, Tillitsdelegationen.

Emil Broberg
Emil Broberg

Emil Broberg är 3:e vice ordförande i Sveriges kommuner och landstings styrelse (SKL). Han bor i Linköping och är gruppledare för vänsterpartiet i region Östergötland. I drygt 20 år har Emil varit verksam inom kommun- och landstingspolitik. I juni 2016 blev han utsedd till sin första statliga utredning, som delegat i Tillitsdelegationen.

Vad tänkte du när du blev utsedd?

Jag fick en förfrågan från en av statssekreterarna som ringde och frågade om jag ville vara med. Såklart blev jag glad och det kändes spännande och roligt. När det gäller förvaltningsfrågor så har jag arbetat med det tidigare, bland annat inom ramen för SKL. Mellan 2007 och 2011 fanns det en programberedning för valfrihet och där jobbade vi nära både arbetet med vårdval Sverige och LOV-utredningen. Även om jag var kritisk till det som arbetet mynnade ut i så var det verkligen intressant och lärorikt arbete. Det gav mersmak. Förvaltningsfrågor har allt sedan mina studier vid Linköpings Universitet legat mig nära både akademiskt och i det politiska arbetet.

När regeringen aviserade att man vill göra en tillitsreform kändes det jättespännande och som en unik möjlighet att vara med och utveckla det. När man arbetar politiskt funderar man ibland på vad man göra för skillnad. Jag vill gärna vara en del i hur offentlig välfärd utvecklas och diskutera hur den ska organiseras.

Vilka är de största utmaningarna med dagens styrning?

En av utmaningarna är att kombinera medborgarnas tillit till välfärdstjänsterna och den demokratiska aspekten i att vi har en politisk styrning av verksamheten som vi också vill ha viss insyn i. Mer makt till medarbetare kan leda till att den demokratiska aspekten minskar. Riskerar det då att ge andra oönskade effekter? Fast det är nog svårt att hitta exempel där medborgare och medarbetare har för mycket makt och inflytande idag. Men en av utmaningarna i vårt arbete tror jag kommer att bli att hitta balansen där alla, det vill säga medborgare, medarbetare och beslutsfattare kan känna att det fungerar bra. Jag vill vara med och hitta vägar fram för det arbetet.

Den viktigaste frågan tycker jag kommet att bli att arbeta med klimatet och arbetsmiljön på arbetsplatsen. Men vi kommer säkerligen inte att föreslå EN modell eller ETT arbetssätt för att öka tilliten i styrningen. Världens bästa modell kan ändå inte fungera på vissa arbetsplatser. Välfärden är ett komplext system. Det är svåröverblickbart och det finns ingen given lösning som passar i alla verksamheter inom vård, omsorg och skola och inte heller överallt i alla kommuner och landsting runt om i landet.

Emil tror att mjuka frågor snarare än lagstiftning kommer att vara viktiga i förändringsarbetet för ökat tillit i styrningen. Vissa saker ligger redan inom det som är möjligt att arbeta med redan idag som till exempel arbetsklimat, kultur och värdegrundsfrågor. Tillitsdelegationens kanske kommer att landa i olika tips och goda exempel på hur andra har lyckats med att skapa ett utrymme lokalt som främjar medarbetarskap och ett taktiskt arbete. SKL har gjort sådant arbete inom skolan. Där definierades att när en skola är framgångsrik är mycket avhänget rektor och skolledares ledarskap.

Vilka erfarenheter tar du med dig från SKL?

Vi hade en programberedning för två mandatperioder sedan som arbetade bra. Jag har en grupp internt med tjänstemän från SKL som ger mig feedback och som jag rådgör med i arbetet. Det senaste nu är att följa upp tankarna kring ersättningsmodeller. I det dagliga arbetet är man inne och harvar i vardagsfrågor och här på SKL är vi djupt inne i den dagsaktuella politiken. Vi ska yttra oss över remisser och våra möten tar upp allt från bankskatter till samarbete med Rumänien för utsatta människor. Våra tjänstemän som är oerhört kunniga och när vi får möjliget att tänka framåt och tänka nytt så är det oerhört givande. Vi har mycket att bidra med i arbetet med att utmana både oss själva och andra i att hitta lösningar på problemen med dagens styrning.

En tillgång i Tillitsdelegationens arbete är att vi i delegationen och sekretariatet att vi har så olika perspektiv och våra erfarenheter kompletterar varandra. Min roll är att levandegöra verkligheten i modeller och teorier. Vi bidrar på olika sätt. Via SKL ser jag också bilder från fler kommuner. När det gäller styrsystem har jag fått många synpunkter, inte minst när det gäller detaljstyrning och väldigt många olika riktlinjer och rekommendationer som rundar hela den lokala, kommunala, styrningen. Samtidigt är det den lokala nivån som kan driva fram regelförändringar och bidra till att modernisera lagstiftningen. Det behövs ett samspel.

Hur ser en mer tillitsbaserad styrning ut, tycker du?

Det ska ju vi ta reda på. Men för mig handlar det mycket om att hitta sätt att främja en positiv och tillitsbaserad kultur på arbetsplatserna. För mig är detta det viktigaste. Om man gör det genom att skruva i ersättningssystemet eller i andra styrsystem återstår att se. Min erfarenhet är att olika ersättningsmodeller kan vara otroligt politiskt laddade. Oavsett politik kan man alltid skruva och ratta dessa på olika sätt. Det kommer inte att finnas en generallösning och olika beslutsfattare kommer att vilja sätta sin prägel på styrningen. Men vårt arbete kan kanske till exempel vara att bidra till att illustrera effekterna som uppkommer med olika ersättningsmodeller.

Det kommer att finnas flera olika vägar fram att skapa tillit. Varje verksamhet måste själv också fundera på vad som ska sättas till och vad ska tas bort. Medarbetarna ska känna att de har makt och inflytande över sitt eget arbete. På vissa arbetsplatser kan det handla och hur arbetsdagen ser ut och vad jag ska göra. Inflytande över hur arbetsdagen läggs ut, som schemaplanering. Om man inte har makt över det som ligger närmast så är det ett problem. Men ibland kanske medarbetare kan uppleva sig begränsad fast de kanske inte är det. Min uppfattning är att detta upplevs väldigt starkt inom sjukvården. Man känner sig så väldigt begränsad på vissa ställen att man knappt vågar andas eller gå på toaletten. Likaså inom hemtjänsten där schemat är minutstyrt. Samma signaler får vi även från socionomer. Bortsett från vad som är sant eller inte är den känslan något som inskränker medarbetarna. Först när detta är hanterat kan man känna tilltro. Det hela börjar väldigt basic, tror jag. Här kommer ledarskapets betydelse in. Men kanske bör vi börja i medarbetarskapet.

Hur ser du på Tillitsdelegationen uppdrag?

Jag har omvärderat det fler gånger. Jag hoppas och tror att vi kommer att ha diskussioner som böljar lite fram och tillbaka. Det finns oerhörda förväntningar på vad vi ska uppnå. Jag tänker att vår roll ska vara att vi när vi är klara kan vi känna att vi var med och satte igång ett positivt förändringsarbete. Tillitsdelegationen ska vara en del av något som främjar en ökad tillit och på det sättet är en del av det sätt som välfärden fungerar på om tio år. Det gäller att ha rimliga förväntningar på vad som kan åstadkommas på kort och lång sikt. Med tanke på hur stort intresset är och hur många som känner igen sig i problemberskrivningen finns det goda förutsättningar för fortsatt utveckling. Många olika politiska församlingar oavsett politisk hemvist instämmer i de problem som Tillitsdelegationen fångar upp.

I Sverige är vi bra på kraftiga pendelrörelser. Vi går ”all in” i något nytt. Nu förväntar sig många en pendelrörelse åt andra hållet, men vi kommer nog snarare verka fram mer stillsamma förändringar. Efter det att New public management och mål- och resultatstyrning infördes har det uppkommit en stark kritik inte bara mot oönskade effekter men också hur den modellen infördes. Implementeringen tog sin utgångspunkt i att denna nya styrmodell var den stora lösningen på alla dåtida problem. Nu tror jag mer att den gängse uppfattningen är att det inte finns EN sådan modell som kan lösa all kritik och oönskade konsekvenser som finns med dagens styrning. Vi har ett sökande arbete framför oss.

Vad är viktigast för dig att komma fram med förslag kring?

Upplevelsen av mötet med välfärdstjänster måste bli bättre. Det finns delar inom välfärden som har jättestora problem där medarbetare utrycker stor frustration. Det pyser på väldigt många håll, av lite olika anledningar. I de fallen upplever jag att det handlar mycket om frustration kring arbetssituationen.

Jag fick en fråga häromdagen som jag tyckte var intressant, nämligen kan man ha tillit eller tilltro till ett system som är underfinansierat? För mig kan inte tillit och tilltro handla om finansieringsgrad. Oavsett lite eller mycket pengar så måste vi skapa tilltro och förtroende för det arbetet som utförs av medarbetare gentemot medborgare och den organisation som medarbetare verkar inom. Till och med känsliga förändringar av en organisation kan genomföras på ett sätt som inger förtroende, även om inte alla gillar förändringen. Vid sådana tillfällen ställs ledarskap och öppenhet på prov. Även vid dessa tillfällen tror jag att medarbetares kompetens måste kunna tas tillvara. Människor är rationella och kloka. En öppenhet kan skapa förståelse utan att man gillar besluten. I den bästa av världar måste ambitionen vara att våga inkludera medarbetare. Alla behöver inte tycka lika. Men förståelse och tillit till processen som är svår kan man arbeta för att få till.

Vad tror du blir svårast i Tillitsdelegationens arbete?

Det svåraste är att hitta de konkreta förslagen och förändringarna som behöver göras. Vi kommer inte ha några svårigheter att beskriva vare sig problem eller vart vi vill nå. Men vad är det för förändringar som vi ska föreslå och hur ser vi att dessa får effekt? Ur den aspekten blir våra försökskommuner viktiga där vi kan peka ut deras vägar framåt och goda exempel som kan ge inspiration till andra. De kan ge förslag på vägar framåt inom ramen för dagens system. Vi kommer sannolikt inte att föreslå några stora lagförändringar, kanske några mindre justeringar. Men mycket av förändringsarbetet för en mer tillitsbaserad styrning kommer att behöva beslutas och genomföras lokalt och blir därför mer av en kulturfråga och en diskussion om värderingar. Det är roligt att få vara med på den resan, avslutar Emil Broberg.